Filed under: Okategoriserade
Årets stora hbt-händelse, den s k Pridefestivalen, pågår för fullt i Stockholm. Som vanligt trånar politiker efter att få vara med och bedyra såväl sin “tolerans” som undergivenhet mot hbt-lobbyn.
Att olika grupper har sina fester torde inte bekomma den frihetligt sinnade. Däremot finns det, ur ett frihetligt perspektiv, skäl att ifrågasätta politiseringen av hbt-fenomenet. Lobbyn har fått politiker att stifta diverse lagar, bl a sådana som bidrar till att inskränka den urgamla nordiska traditionen om åsikts- och yttrandefrihet. Hand i hand med detta går “hbt-certifiering” av diverse myndigheter och offentliga arbetsplatser; inte sällan knyts detta till högtravade begrepp som “mänskliga rättigheter” och “värdegrund“. Åtgärder som dessa har en totalitär karaktär över sig.
Lobbyn har flyttat fram positionerna
Sedan förra årets festival har lobbyn flyttat fram positionerna ytterligare. I vintras dömde Europadomstolen – med det tjusiga och i detta fall paradoxala tilläggsnamnet “för de mänskliga rättigheterna” – till lobbyns favör i ett mål där fyra svenska ungdomar på en skola 2006 hade spridit information om att homosexuella lobbygrupper söker avdramatisera pedofili. De fyra hade både friats och fällts för hets mot folkgrupp i de tre svenska instanserna. Efter att de fällts i Högsta domstolen drevs ärendet vidare till Europadomstolen. Juridiskt insatta var tämligen säkra på att de skulle frias. Exempelvis sade Göran Lysén, professor i folkrätt, att domen ”självklart” skulle underkännas av Europadomstolen. Han tillade:
“I en demokrati måste debatten få vara spretig och kritik riktas, även skarp och kränkande. Avarter tas ned av debatten själv. Om värre saker inte sades än de citerade, så blir det snart väldigt tyst i Sverige” (DN 7/7 2006).
Lysén fick alltså fel – i denna för Europa vägledande dom.
Ett annat exempel gäller en skolelev som för ett par år sedan gick i åttonde klass i en skola i Nynäshamn. Eleven underkändes i biologi efter att hon uttryckt åsikten att homosexualitet är ”onormalt”. När underkännandet ifrågasattes medgav hennes lärare att det bottnade i hennes åsikter. De stämde inte överens med läroplanens mål (värdegrund) som stadgar att eleven ska visa respekt för olika samlevnadsformer. Elevens föräldrar anmälde fallet till Skolinspektionen. I somras, efter att eleven slutat niondeklass, kom utslaget. Myndigheten anser att skolan skulle ha satt in extra åtgärder när det framkom att eleven inte skulle nå värdegrundsmålen. Och de borde ha informerat elevens föräldrar om att eleven riskerade underkänt.
Statistiskt sett är elevens åsikt korrekt, och ur yttrandefrihetssynpunkt skulle hennes harmlösa påstående inte vara något problem. Om vi levde i ett fritt samhälle, vill säga. Att en lärare med sin värdegrundsanstrukna betygssättning har makt att förstöra en ung människas framtid – exempelvis kan hon inte söka sig vidare till vissa högre studier – är minst sagt märkligt. “Värdegrunden” överordnas såväl naturvetenskapen som åsikts- och yttrandefriheten.
Är ”värdegrunden” en projicering av dolda avsikter?
Inom psykologin talar man ofta om att ju starkare någon inskärper mot eller är för något, desto mer sannolikt är det att vederbörande i själva verket har något att dölja i frågan. Ett känt exempel är den högt uppsatte polisen Bengt Lindberg. Han var polisens ansikte utåt i arbetet med jämställdhet mellan könen. För att par år sedan dömdes han till ett flerårigt fängelsestraff för upprepade grova våldtäkter mot bl a tonårskvinnor.
Till hbt-rörelsen kan kopplas flera fall av pedofili och våldtäkter (påtalande av detta kan alltså rendera åtal). Ett av de senaste exemplen gäller 66-årige Larry Brinkin, en högt ansedd aktivist och veteran inom hbt- rörelsen. Fram till pensioneringen var han i över 20 år verksam i San Franciscos kommission för mänskliga rättigheter. Under sommaren har han arresterats för innehav av barnpornografi.
Polisen har i Brinkins dator/e-post hittat filer med barnpornografiska bilder. Några av bilderna visade barn i åldrarna ett-tre år som blev utsatta för grova övergrepp av vuxna pedofiler. Brinkin är ännu inte dömd. Och han åtnjuter fortsatt stöd av höga företrädare inom MR-branschen.
Privat visavi offentligt leverne
I samband med Pridefestivalen anklagas andra länder för deras bristande tolerans. Ett land som ofta hamnar i skottgluggen är Ryssland. I vissa ryska städer, t ex St Peterburg, finns lagar som förbjuder spridande av ”homosexuell propaganda”. När aktivister högljutt protesterar på gatorna har de gripits och somliga har misshandlats av antagonister.
Emellertid verkar situationen för vanliga homosexuella, de icke-militanta, vara relativt acceptabel, även med västliga mått mätt. I ett reportage i Göteborgs-Posten (18/3 2012) berättar Andrej Galanov, homosexuell i Ryssland, om sitt liv. Han visar öppet sin läggning och ingen lägger sig i hans privatliv. Det får man ha i fred. Emellertid händer det att han i den offentliga sfären utsätts för smädelser, men han tar det med ro:
”Om någon skriker ’bögjävel!’ efter mig här så rycker jag bara på axlarna. Jag har inget behov av att övertyga andra om det rättfärdiga i min livsstil. Det är absolut inga problem att vara bög i det här landet. Så länge man låter bli att föra en massa oväsen om saken.”
Hans far anser att kärnfamiljen är den bästa konstellationen. Båda föräldrarna älskar honom, de accepterar hans läggning men diskuterar den inte. Han säger sig vara kristen och pratar med sin präst om sin läggning, som av kyrkan anses vara en synd.
Det verkar vara ett mönster i Östeuropa, att så länge man skiljer på det privata och offentliga så är ens läggning inget problem. År 2007 vann Serbien den Europeiska schlagerfestivalen. Bidraget framfördes en lätt korpulent kvinnlig sångerska, Marija Serifovic, som är ett slags gayikon i Serbien. Med en imponerande enkelhet, utan en massa jippon som många andra deltagare har, framförde hon sin ballad. I intervjuer efteråt sökte svenska medier betona hennes sexuella läggning. Hon avledde frågan med att lyfta fram sin musik, och underströk att hennes läggning är en privat angelägenhet.
Samma hållning visade den svenska skidåkerskan Anja Pärson när hon för tidigare i somras pratade i Sveriges radios populära Sommarprogram (SR/P1). Lågmält avslöjade hon att hon lever tillsammans med en kvinna. Hon klargjorde att hon inte vill ses som någon ”symbol” och att hon har ”ingen aning om hbt-frågor”. ”Man förväntas ha åsikter och på Pridefestival. Det vill jag inte, Jag är jag, Anja” (citaten ur GP 24/6 2012).
Barn till homosexuella, framförallt lesbiska par, far illa
En mycket viktig fråga för hbt-rörelsen har gällt “rätten” att skaffa barn, via t ex adoption eller insemination. Härvid har man hävdat att kärleken till barnen står över barnens rätt till en far och en mor. De flesta har, åtminstone ytligt, svalt propagandan om att hbt-personer är lika bra föräldrar som (statistiskt sett) normala biologiska föräldrar. Nyligen har emellertid publicerats forskning som tydligt visar att barn som växer upp med två heterosexuella föräldrar klarar sig bäst i livet, medan barn med två lesbiska “mammor” klarar sig sämst. Resultaten redovisas i den vetenskapliga tidskriften Social Science Research (Volume 41, Issue 4, July 2012, Pages 752–770).
Forskarna bakom studien har analyserat 40 variabler hos närmare 3000 vuxna. Under sin barndom har dessa växt upp i åtta olika familjekonstellationer: två samboende heterosexuella föräldrar, ensamstående föräldrar, föräldrar som skilt sig under uppväxten, adopterade av heterosexuella, två lesbiska “mammor” eller två homosexuella “pappor”.
Studien visar att det finns påtagliga skillnader mellan hur personerna klarar sig senare i livet. De som under barndomen vuxit upp med homosexuella föräldrar är i högre utsträckning än personer från andra familjekonstellationer arbetslösa eller deltidsanställda. I högre grad har de också levt på socialbidrag, blivit sexuellt utnyttjade, varit deprimerade, haft självmordstankar, varit otrogna, haft sämre hälsa, samt blivit dömda för brott och missbrukat narkotika.
Av dem som vuxit upp med två heterosexuella föräldrar rapporterade två procent att de blivit sexuellt antastade av någon förälder under uppväxten. Bland personer som vuxit upp med två homosexuella män var motsvarande andel sex procent, och bland dem som vuxit med upp två lesbiska föräldrar steg siffran till hela närmare 25 procent. Det finns även uppenbara skillnader huruvida man klarar av att bevara sin integritet och självständighet. Åtta procent av dem som vuxit upp med två heterosexuella föräldrar uppgav att de någon gång i livet tvingats att utföra sexuella handlingar mot sin vilja. Motsvarande andel för personer som vuxit upp med homosexuella män respektive kvinnor är 25 och 31 procent.
Av de som vuxit upp med homosexuella kvinnor är det 61 procent som identifierar sig som 100 procent heterosexuella i vuxen ålder, jämfört med 71 procent för de som vuxit upp med homosexuella män och 90 procent av de som vuxit upp med två heterosexuella föräldrar.
I rapporten kritiseras studier som gjort gällande att barn som vuxit upp med homosexuella föräldrar mår lika bra eller bättre än personer som vuxit upp med heterosexuella föräldrar. Ur forskningssypunkt är dessa studier undermåliga då de ofta har en anekdotisk karaktär, där man utgått från statistiskt osäkra och små urval. Inte heller har de inte varit representativa då de baserats på bekvämlighetsurval. I samband med tidigare studier har forskare bl a annat vänt sig till lesbiska organisationer som valt ut – ur deras synvinkel – lämpliga kandidater. Den nu aktuella studien har istället utgått från ett omfattande representativt urval av den amerikanska befolkningen.
Detta har inte intresserat svenska politiker, forskare eller kulturskribenter. Istället har de sistnämnda under våren och sommaren sökt lansera en “ny normalitet“. Innebörden är hbt-gruppen inte ska anstränga sig för att markera ut sig själv, utan betraktas som vilken grupp som helst, betraktas som lika normal som den heterosexuella majoriteten. Överlag ger det ovan redovisade, liksom andra rön, skäl att ifrågasätta den ambitionen.
12 kommentarer so far
Leave a comment
Statistik som visar på att barn far illa i homorelationer, framförallt lesbiska, kommer sanneligen aldrig tas upp i vanlig media tyvärr!? Skulle vara intressant att höra feministsidans svar på dessa siffror? (Men det skulle väl vara männens fel på något långsökt vis ändå!?)
När man ser cirkusen Pride så kan man undra om det är lämpligt att våra riksdagspartier stödjer detta. Pride anser jag gör mer skada än nytta och har för länge sedan lämnat sitt syfte bakom sig till förmån för en freakshow. Grattis Stockholm!
Bra och intressant. Det är fascinerande att se hur kvickt människor i allmänhet har antagit dessa extrema positioner kring familjen och sex. På bara ett par årtionden går något som skulle ha betraktats som perverst och sjukt till att bli ett trevligt inslag. Festivalen uppmärksammas ju lika mycket som nationaldagen. Vanliga familjer tar med sig barnen och tittar på en hyllning till sexuell avvikelse. Obegripligt.
Kommentar by jubjub 08.02.12 @ 15:13Och på tal om Pridefestivalen: http://www.friatider.se/sdu-utslangda-fran-antivitt-pridemote-vita-ar-inte-valkomna-har
Kommentar by Ernst 08.02.12 @ 15:17du skriver;
”“I en demokrati måste debatten få vara spretig och kritik riktas, även skarp och kränkande. Avarter tas ned av debatten själv. Om värre saker inte sades än de citerade, så blir det snart väldigt tyst i Sverige” (DN 7/7 2006).
Lysén fick alltså fel – i denna för Europa vägledande dom.”
premissen är fel därför blir slutsatsen som lysen drar även den fel
sverige är ingen demokrati – och har aldrig varit
däremot är det av yttersta vikt att befokningen och funktionärerna lever i vantron att så är fallet eftersom de då aldrig ställer krav på att sverige skall omvandlas till en demokrati – enligt devisen varför efterfråga eller önska sig något man redan har
Kommentar by zeno 08.02.12 @ 16:41Att personer som tillhör minoritetsgrupper skulle bestå av godare människor än genomsnittet tycks vara en vanlig föreställning och kanske nödvändig för att motivera särskild omsorg och speciella rättigheter för dessa grupper. Att homosexuella män är mer civiliserade och mer toleranta är en, särskilt av heterosexuella kvinnor, omhuldad tanke. När det visar sig att homosexuella inte är bättre än andra män har många svårt att acceptera detta. Om det visar sig att det i den utsatta minoritetsgruppen som man ömmat och engagerat sig för finns misogyna, ”främlingsfientliga” och vapenfixerade män känner man sig grundlurad, alternativt förnekar man att dessa män skulle vara homosexuella. På HBT-forumet QX startas ofta diskussionstrådar som är allt annat än politiskt korrekta. De som är aktiva på forumet vet förstås att homosexuella är som alla andra men när människor utanför med positiva fördomar får höra om detta så drar de ofta slutsatsen att ”högerextrema” infiltrerat. På så sätt försökte många förklara faktumet att SD fick högre siffror i QX:s opinonsundersökning inför valet 2010 än de fick i samhället i stort. Men sexuell läggning är enbart en sexuell läggning och ingenting mer. Mitt eget intryck är att det dock är vanligare att homosexuella män är misogyna än att heterosexuella är det. Egentligen borde det inte förvåna. För homosexuella män duger kvinnorna inte ens i sängen – patriarkatet i sin mest extrema form.
Kommentar by Svafne 08.02.12 @ 21:48Bra, genomtänkta kommentarer.
zeno – slutsatsen syftar på Lysen prediktion, att Europadomstolen skulle underkänna domen. Däremot ligger det mycket i ditt påstående att vi inte lever i en genuin demokrati. Härvid har den franske sociologen Gerard Mermet använt begreppet demokratur, en blandning av demokrati och diktatur, där medbogarna tror att de lever i en demokrati fastän debatten i själva verket dikteras av ett etablissemang som bestämmer vilka åsikter som godkänns eller ej.
Intressant är att åsikts- och yttrandefriheten tidigare alltid har rankats som varande en av de främsta mänskliga rättigheterna, men att den på senare år alltmer har fått maka på sig för att ge plats åt en av makten stipulerad värdegrund som alltså ofta sammankopplas just med MR.
I förbigående kan nämnas att politiseringen av Pride nog nått sin höjdpunkt i år, då S-ledaren Stefan Löfven klargjort att man kanske bör gå med på att avkriminalisera spridning av hiv, vilket är ett krav som hbt-lobbyn framfört i några år nu. En mänsklig rättighet att sprida aids?
http://www.friatider.se/lofvens-krav-gor-hiv-spridning-lagligt
Avkriminaliserande av pedofili i Sverige kommer inom ett årtionde eller två, det är jag nästan helt säker på. Parallellen till vansinnesidén att legalisera MEDVETET spridande av HIV är för mig helt tydlig. Nu har tydligen socialdemokraternas ordförande sällat sig till den växande skara av mäktiga intresseorganisationer och individer (RFSU, RFSL, Smittskyddsinstitutet[!]) som vill tillåta spridandet av den dödliga sjukdomen.
Med tanke på hur mönstret brukar se ut när kulturmarxisterna lyckas få sina extrema galenskaper (vilka helt saknar folklig förankring) omsatta i lag, kan väl få tvivla på att det endast är en tidsfråga innan de Nya Moderaterna et al. sällar sig till de toleranta och progressivas skara och ändrar lagen. HIV får inte vara något bara utomeuropéer, sprutnarkomaner och homosexuella män drabbas av, det är ju orättvist. Därför är det exempelvis viktigt att det görs till en rättighet att få ge blod, oavsett hur hög smittorisken för givaren är.
Vad gäller pedofilin är det ju helt uppenbart att det föreligger ett mycket starkt samband med homosexualitet. Män som förgriper sig på pojkar utgör runt 30% av de totala sexuella övergreppen mot barn, samtidigt som andelen homosexuella bland befolkningen i stort inte överstiger ett fåtal procent, vilket innebär en massiv (i storleksordningen tiofaldig) överrepresentation av homosexuella (män) bland alla pedofiler. Mönstret går igen även när det gäller barnpornografibrott.
Artikeln i Social Science Research som nämns i inlägget ovan bekräftar sambandet. Vidare är det otvistligt att homosexuella i RFSL öppet har propagerat för legaliserandet av pedofila sexuella handlingar. En av dem var exempelvis invigningstalare vid förra årets Prideevenemang i Stockholm.
Till detta har vi det faktum att barnäktenskap och sex med barn är accepterat i många av de utomeuropeiska länder och kulturer som de senaste årtiondens massimmigration till Sverige härrör från. Fallet med islams hållning i frågan torde inte vara någon obekant.
När vi då har konvergerande åsikter hos de särskilt ”skyddsvärda” grupperna av homosexuella (eller egentligen deras självutnämnda förkämpar och inte gruppen som sådan) och utomeuropeiska invandrare, vilka majoritetssamhället alltid måste intaga en undfallande hållning gentemot för att inte stämplas som intolerant, hatiskt eller diskriminerande, kan det inte vara alltför långt bort med ett avkriminaliserande av sexövergrepp mot barn. Det kommer att börja med att åldern för ”byxmyndighet” sänks ett eller ett par år, för att det sedan införs någon slags gummiparagraf om ”tillräcklig sexuell mognad” eller liknande, som våra moraliskt flexibla domstolar kan tolka hur de vill.
Inte minst talar ju den gravlika tystnaden i offentligheten om rönen som presenteras i Social Science Research-artikeln för detta. Om 23% av alla barn som växt upp med lesbiska ”föräldrar” i USA utsatts för sexuella övergrepp av någon av dem, är ju något så groteskt vidrigt fel att det iallafall borde röna viss uppmärksamhet även inom det kulturmarxistiska politiker- och medieetablissemanget. Någon borde utställa det synnerligen modesta kravet på att vi åtminstone borde sätta in forskningsåtgärder som klarlägger hur läget är i Sverige. Men så är inte fallet. De homosexuellas ”rättighter” ska uppenbarligen försvaras till varje pris, oavsett vad det innebär i praktiken och vilka kostnaderna för barnen blir.
Kommentar by Odovakar 08.02.12 @ 22:44Reaktion:
”Hand i hand med detta går “hbt-certifiering” av diverse myndigheter och offentliga arbetsplatser;”
Glöm inte att alla universitetsstudier och -kurser, sedan ca 10 år tillbaka, alla är HBT-certifierade (numera heter det väl t o m HBTQIA? Queer, Intersexuell, och Asexueell). Eller blandar jag ihop nu? Det kanske är s k genuspersektiv?
”Det finns även uppenbara skillnader huruvida man klarar av att bevara sin integritet och självständighet. Åtta procent av dem som vuxit upp med två heterosexuella föräldrar uppgav att de någon gång i livet tvingats att utföra sexuella handlingar mot sin vilja. Motsvarande andel för personer som vuxit upp med homosexuella män respektive kvinnor är 25 och 31 procent.”
Siffrorna 25 och 31 procent har sin förklaring i att barnen i dessa två sammanhang, exponeras för många fler homosexuella (vänner till de homosexuella paren) än vad de skulle exponerats för ifall de växte upp hos en heterosexuell familj.
Svafne skrev:
” De som är aktiva på forumet vet förstås att homosexuella är som alla andra…”
Ja, för att vara mellan 3 (homofiler) till 12 (lesbianer) gånger mer benägna att begå sexuella övergrepp mot sina egna barn (betänk att denna studie ej gick igenom hur homosexuella generellt är överrepresenterade gällande pedofili. De siffrorna är än värre då, dvs när det gäller sexuella övergrepp mot barn generellt, dvs mot barn som inte är deras egna barn), så är man ju verkligen ”…som alla andra”…
”På så sätt försökte många förklara faktumet att SD fick högre siffror i QX:s opinonsundersökning inför valet 2010 än de fick i samhället i stort. Men sexuell läggning är enbart en sexuell läggning och ingenting mer”
Nu säger du emot dig själv. Om det vore så som du sa, så borde ju de homosexuellas röstetal (procentuellt sett, i förhållande till den heterosexuella befolkningen i Sverige) för SD vara detsamma som för övriga folket, eller hur?
Självklart kommer procentuellt fler homosexuella än heterosexuella rösta för ett bögparti som SD. Ett parti som värnar HBT (samt som har bögar och transor som medlemmar i toppositioner) samt som är emot muslimsk invandring (dvs emot en köttsunami från MENA, varur majoriteten av dessa vill hänga bögar i snaror på torget).
”För homosexuella män duger kvinnorna inte ens i sängen”
Enligt Alexander Bard (som själv är bisexuell och psykoterapeut) så är majoriteten av de s k homosexuella, egentligen misslyckade män. Dvs misslyckade i att attrahera kvinnor, och som en undermedveten psykologisk skyddsmekanism bildar de då subkulturella gemenskaper (av både sexuell och social kultur), för att undvika kognitiv dissonans. Dvs för att slippa behöva erkänna för sig själva att de är Omega-hannar (dvs motsatsen till Alfa-hannar).
Fria Tider har förresten gjort en (visserligen inkomplett, men innehållet räcker ändå för att man ska tappa hakan) lista över kopplingen RFSL och pedofili; http://www.friatider.se/fakta-rfsl-och-pedofili
Kommentar by Pär E. 08.03.12 @ 0:46”Lobbyn” arbetar inte för HBT-personer. Lobbyns arbete ingår i en långvarig strategi att hålla folk nere genom att bryta ned deras kultur. Ett sätt är att lyfta fram minoriteter på majoritetens bekostnad. I första hand minoriteter som majoriteten ogillar.
För övrigt är HBT i grunden, en del av naturen. HBT-personer bör därför inte behandlas illa.
Kommentar by Betraktare 08.03.12 @ 9:36Betraktare – det är nog ingen på motpol som anser att de ska behandlas illa. Däremot måste politiseringen liksom lobbyns taktik granskas.
[Texten hade dels ett ord för mycket, dels saknades ett ord. Detta har korrigerats.]
Kommentar by Reaktion 08.03.12 @ 10:59Lämna en kommentar
Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>