Sparat under: Okategoriserade
”För den som vill och vågar se, är parallellerna [från DDR] till dagens svenska universitetspolitik uppenbara. Kraven på politisk korrekthet och att vara makten till lags är stora. Forskningens autonomi och den produktiva intellektuella lekfullhet som krävs för att våga och kunna se något nytt har ersatts av krav på ordning i leden.”[1]
- Bo Rothstein (Göteborgs-Posten 000112)
Forskningens frihet garanteras av högskolelagen vilken som allmänna principer anger ”att forskningsproblem får fritt väljas och formuleras, att forskningsmetoder får fritt utvecklas och att forskningsresultaten får fritt publiceras”. Vi ser här ett klart ställningstagande för den kritiska och självständiga kunskapssökaren som haft många, namnkunniga förespråkare. Så ansåg Max Weber att man ska vara vaksam mot allmänt accepterade värdeomdömen: ”Vetenskapens speciella uppgift, synes det mig, är den rakt motsatta, nämligen att ifrågasätta det, som gängse konventioner anser självklart.”
För ungefär tio år sedan sporrade Webers ord mig att skriva en d-uppsats i sociologi vid Göteborgs universitet. Syftet var att granska invandrarungdomars motiv till personrån och deras förhållande till hetsparagrafen, lagen om hets mot folkgrupp.[2]
Bakgrunden var att Brottsförebyggande rådet, Brå, i början av 2000 givit ut en rapport om just personrån. Den visade att i synnerhet utlandsfödda ungdomar var kraftigt överrepresenterade på gärningssidan medan offren främst var etniska svenskar; förhållandet gäller än idag. Dessutom hade Säpo konstaterat att etnisk betingad avoghet ibland funnits hos förövarna. I uppsatsen knöts detta till att rättsväsendet börjat se allvarligare på brott där främlingsfientliga och/eller rasistiska – hetsande – motiv funnits med, dvs sådana brott hade börjat ge högre straff. Det sociologiskt sett mest intressanta var emellertid att dylik fientlighet mot den etniskt svenska (heterosexuella) majoritetsbefolkningen inte bedömdes, och fortfarande inte bedöms, som hets (trots att lagen gjorde gällande, eller i vart fall indikerade, att så var fallet). Säpo var en av flera källor som konstaterat detta.
Uppsatsen sysselsatte mig i ett halvårs tid, bl a gjordes ett antal djupintervjuer med ungdomar som dömts till sluten ungdomsrån för personrån. Hos tre av ungdomarna hade etniska motiv delvis funnits med i motivbilden, dock inte genuin rasism i rasbiologisk mening. Samtliga ungdomar ansåg att även svenskar kan drabbas av rasism. Och de tyckte att även svenskarna borde kunna använda sig av hetsparagrafen.
I januari 2001 var det dags för seminarium och examination. Den kvinnliga examinatorn hade svårt att ta till sig rönen och underkände uppsatsen. Såväl muntligt, under seminariet som i de skriftliga synpunkterna hävdade hon att svenskar visst kan använda sig av hetsparagrafen. Hon kunde dock inte precisera sig mer än att svenska judar var inblandade i rättegången där Ahmed Rami stod åtalad för hets.[3] Hon fick till svar att den rättegången ju snarare handlade om hets i form av antisemitism – underförstått att etniska svenskar naturligtvis inte berördes; som ovan antytts så påtalas i uppsatsen, av bl a Säpo, att svenskar i teorin har möjlighet att åberopa lagen men att de i praktiken inte kan göra det. Examinatorn ombads ta fram dokument som verifierade att etniska svenskar tillämpat lagen, något hon inte förmådde.
En annan egendomlighet är att handledare inte ska släppa fram en uppsats om man inte räknar med att den är såpass bra att den godkänns, på sin höjd kompletteras; handledaren i detta ärende är numera professor – det var alltså ingen gröngöling till doktorand som höll i det.
Härtill kommer att uppsatsens opponent hade en i förhållande till examinatorn diametralt motsatt uppfattning, vilket kan avläsas i opponentens skriftliga sammanfattning: ”Överlag är uppsatsen genomarbetad och undersökningen trovärdig. Författaren har utfört intervjuer och deltagande observation under ett halvår, vilket borgar för den empiriska undersökningens giltighet. Det ges också bra definitioner och en väl genomgången bakgrund till begreppet rasism, den metodiska ansatsen och tidigare forskning på området.”
Ett bland flera krav som examinatorn ställde för att uppsatsen skulle godkännas gällde att ta bort en av dess premisser, den att etniska svenskar inte kan åberopa hetsparagrafen. Emellertid torde det bära varje sanningssökare emot att negligera en sådan, från sociologisk synpunkt, utomordentligt relevant uppgift (sociologiskt intressant är också att examinatorn som sitt främsta forskningsområde anger ”exkluderingsprocesser” [4]).
Istället blev det en prövning där examinatorns kompisar vid sociologiska fakulteten avgjorde ärendet till hennes fördel. Som relativt färsk student stod man där rådvillig, smått förvirrad. Vad göra? Uppsatsen skickades till ett antal intressanta forskare som jag läst artiklar av.
Förvånande nog hörde flera av dem av sig och anmärkte på underkännandet. En del tog offentligt ställning. Jonathan Friedman, professor i socialantropologi, noterade att politisk korrekthet präglade examinatorn (Jyllands-Posten 020726-0801). Och samhällsvetaren Lasse Ekstrand konstaterade (i Gefle Dagblad 010822) att uppsatsförfattaren ”tillämpat en vedertagen vetenskaplig metod samt följt de gängse spelreglerna för en traditionell vetenskaplig undersökning. Ändå underkänns uppsatsen.”
Göteborgs universitet fick ta del av dessa synpunkter. Men någon ändring blev det inte.
Nåväl, efter ”examinationen” har det tillkommit en strid ström av rön som stödjer inte bara de flesta av uppsatsens resonemang [5] men framförallt dess grundval, att svenskarna inte har möjlighet att tillämpa hetsparagrafen. I rapport från Brå (rapport 2001:7, s 31) skriver forskarna att anmälningar från etniska svenskars sida inte saknas ”men att de av olika skäl avskrivits”. Man går inte in på vilka dessa skäl skulle kunna vara.
I en debattartikel i Aftonbladet (040410) utmålades vita män som ett kollektiv med gemensamma karaktärsdrag, som att de är empatistörda, tar för sig på andras bekostnad och inte tål kritik. Att uttalandena var nedsättande framkom av JKs motivering där också erkändes att hets mot folkgrupp inte gäller etniska svenskar: ”Det fallet att någon uttrycker sig kritiskt eller nedsättande mot folkgruppen män av svenskt etniskt ursprung torde inte ha varit avsett att träffas av straffstadgandet” (beslut 040419, ärende/dnr 1526-04-30).
Per Bauhn, docent i praktisk filosofi, har påtalat att somliga kan från sina ”uppburna positioner i medialandskapet trycka ur sig generaliseringar om de vita medelålders männen som skulle ha räknats som hets mot folkgrupp om de sagts om någon etnisk minoritet” (tidskriften Axess nr 5/juni 2004).
En av Sveriges främsta samtidsbetraktare, Anders Isaksson, har på DNs ledarsida (070714) behandlat inkonsekvensen i hetsparagrafen, sedan några år även benämnd ”hatbrott”. Isaksson refererar Brå som i rapport 2007:17 resonerar kring en korvförsäljande flicka, som för muslimer förklarat att det i Sverige är vanligast med fläsk i korvarna. Brå klassar detta som ett islamofobiskt ”hatbrott”. Isaksson noterar:
”Att frånvaron av fläskfria korvar blir en islamofobisk kränkning är en logisk följd av Brås definition av hatbrott, nämligen att ’gärningspersonen [i varje situation] tillhör en definierad majoritetsgrupp och offret en definierad minoritetsgrupp’. Den praktiska innebörden är att svenskarna i bostadsområdet skulle ha tagit hänsyn till den muslimska familjen vid korvköpet, den bar ju som minoritet upplevda rättigheter utan krav på ömsesidiga skyldigheter till hänsynstaganden. [---] minoriteter antas varken begå hatbrott inbördes eller hata och förakta svenskar. Minoriteters våld mot svennar är därför ett vanligt brott, utan hat och utan etniska eller kulturella övertoner. Hur berömvärda de politiska avsikterna bakom kampen mot hatbrott än må te sig, framstår tillämpningen som den goda viljans triumf över det praktiska förnuftet.”
I tidningen Världen idag (070723) spann ledarskribenten Mats Tunehag vidare på Isakssons artikel:
”Hatbrott innebär att det ska utrönas vilka tankar och känslor förövaren har angående vissa livsstilar eller religioner och dess utövare. Men inte mot vad eller vem som helst, utan främst gentemot muslimer och homosexuella. Om en homosexuell slår ner dig [vit, heterosxeuell man] är det ’bara’ misshandel, men om du slår ner en homosexuell ska det utredas om du hatar, känner missaktning, ogillar homosexualitet, har uttalat dig negativt om Pride-festivalen, med mera. Om en muslim slår sin fru, är det ’bara’ hustrumisshandel, men om du slår en muslim ska polisen utreda vad du tycker, tänker och känner inför islam och muslimer. Orwells tankepolis i romanen 1984 blir kusligt aktuell. Det finns alltså vissa tankar, uppfattningar och känslor som är brottsliga och vissa våldsoffer har större skyddsvärde än andra, beroende på deras livsstil eller trosuppfattning. Det påminner om sharia där män har mer värde inför domstol än kvinnor. Detta står i skarp kontrast till allas likhet inför lagen. Detta är även ett hot mot tanke- och åsiktsfrihet men också yttrande- och religionsfrihet.”
Överåklagare Sven-Erik Alhem invände mot Tunehag i Svenska Dagbladet (070801) med att saklig kritik visst tillåts. Mot vilket såväl Tunehag som andra kontrade med att det är godtyckligt om vad som är sakligt. Vem avgör det?
Per Bauhn gav sig in i debatten (SvD/Brännpunkt 070808) och argumenterade mot Alhem som hävdat att ”det är bra att lagstiftaren gett vissa personer och grupper ett extra högt skyddsvärde”. Detta, menar Bauhn, innebär att Alhem ”försvarar en tillämpning av lagen som innebär att en och samma diskriminerande handling bör straffas hårdare om den drabbar en invandrare, men inte om den drabbar en svenskfödd”.
Bauhn noterar att Alhem skrivit att en kränkning av en ”invandrare med mörk hudfärg” är ”synnerligen allvarlig” för ”hela det demokratiska samhället”. Bauhn fastslår att det inte är något ”lyckat argument. Även medlemmar i majoritetsbefolkningen har hudfärg och, som Alhem själv påpekar, ’ingen persongrupp av viss hudfärg eller etniskt ursprung är överlägsen någon annan’.”
Bauhn fortsatte med att referera till Petra Åkessons c-uppsats i sociologi Vi krigar mot svenskarna, som bl a berör invandrarungdomars syn på svenskar (se vidare fotnot 5): ”Om det gärningsmannen tankar om offrets etnicitet som är avgörande för vad som är hatbrott, så måste det vara hatbrott också när ungdomsgäng i Malmö rånar andra ungdomar under devisen ’ Vi krigar mot svenskarna´.”
Bauhn resonerar kring varför det blivit som det blivit, utan att kunna ge något definitivt svar: ”Kanske tanken är att kompensera minoriteter för deras förmodade underläge. Eftersom de antas vara offer, så ska deras agerande inte mätas med samma måttstock som gäller för majoriteten.”
Parentetiskt kan nämnas att Säpo under ett par år i sina rapporter, Brott mot rikets inre säkerhet, inkluderade just brott med etniska och rasistiska förtecken av minoriteter mot svenskar. Den statistiken togs dock bort. Som skäl angav en av Säpos analytiker följande: ”mörkertalet var stort, därför för man inte längre någon statistik” (Metros bilaga ”Gringo” 040920).
Inom andra områden där orättvisor och förtryck av olika slag finns med, t ex misshandel av kvinnor, brukar det tvärtom vara regel att lyfta fram mörkertalet som en viktig omständighet att ta hänsyn till. Men när statsmakten vill tona ner etniskt relaterad brottslighet mot den svenska befolkningen gäller inte normala, logiska kriterier längre.
Nyligen avslöjade motpolskribenten Henrik Johansson att flera av riksdagspartiernas ungdomsförbund till en början var villiga att på sina hemsidor lägga ut en film, där en flicka utsätts för hets. Men när de fick reda på att flickan hade vit hudfärg, och förövarna var mörkhyade, ändrade de sig.[6]
Sammanfattning och slutsats
Som synes har av varandra oberoende forskare och initierade visat på det hyckleri som omgärdar hetsparagrafen. En gemensam nämnare som framträder ur deras resonemang, liksom hos de invandrarungdomar som intervjuas i min uppsats, är att principen om alla människors lika värde ska gälla även svenskarna. Emellertid har inget hänt i praktiken, på det politiska planet. I och med ungdomsförbundens censur legitimeras och upprätthålls en orättvis ordning enligt vilken det är i sin ordning att hetsa mot vita människor.
Det finns massvis med skäl för att hetsparagrafen och ”hatbrott” ska avskaffas eftersom de, som konstaterats, förhindrar en fri och öppen dialog. Dessutom kan hat och ilska, liksom andra känslor, inte mätas utan att man hamnar i godtycke. (Detta liksom flera av ovannämnda argument anförs i min bok Politisk korrekthet: likriktning, åsiktsförtryck och dikotomisering, 2006, kapitel 10 om hatbrott och hetsparagrafen; juridikprofessor Jacob Sundberg bidrar med iakttagelser om hetsparagrafens godtycklighet, som han menar har ”påfallande parallellitet” till ”den rättsteknik som odlades i DDR”.) Om lagen ändå ska finnas kvar, så borde i konsekvensens namn alltså även svenskar omfattas av den. Ur konsekvensetisk synvinkel ska människovärde och likhet inför lagen gälla alla, oavsett majoritet eller minoritet.
Ingen kan med hedern i behåll hävda att 13-åriga Ida, boende i en svensk förort, kan betraktas som majoritet i förhållande till ett gäng invandrarungdomar i färd med att attackera henne för att hon är en ”svennehora”. Inte heller kan Ida, i egenskap av sin tillhörighet till majoriteten, anses vara i överläge.
I alla händelser har etablissemanget – utanför riskdagen – blottat hetsparagrafens skenhelighet. Detta innebär att den politiska korrektheten inte längre har en totalitär karaktär i denna fråga. Vilket är ett första, mycket viktigt steg mot förändring. När ett nytt sanningssägande parti i höst träder in i riksdagen kommer övriga partier att få skämmas ögonen ur sig, för att de så sent som våren 2010 vägrade erkänna en uppenbar orättvisa. Att berörda sociologer vid Götborgs universitet skulle ändra sig, och erkänna faktum, är dock inte att räkna med. Emellertid gör det inget – det räcker gott nog att veta, att man var ett steg före sin tid.
John Järvenpää
[1] I metodboken Forskningsmetodik (Holme/Solvang 1991, s 155), flitigt tillämpad vid svenska universitet och högskolor: ”Olika kunskapsmiljöer är ofta präglade av ett sådant tryck mot konformitet att det finns sanktioner mot dem som inte inordnar sig.”
I DN-debatt (030423) skrev Rothstein att invandringsrelaterad forskning ofta ”handlar om ideologiproduktion kombinerat med insamlande av enbart sådana data som man i förväg vet bekräftar de politiskt korrekta teser man vill driva”. Han avslutade artikeln med: ”Det allvarliga är inte att det blir dålig forskning, utan att vi blir utan sådan kunskap som gör att vi kan åtgärda problemen.”
Rothstein var en av det 70-talet forskare som kritiserade Mona Sahlin för att hon 2003/04 lät avsätta integrationsforskaren Anders Westholm till förmån för forskare med invandrarbakgrund. Hennes motivering var att Westholm utgjorde en del av de förtryckande strukturerna. Sahlin, som negligerade kritiken av hennes beslut, menade alltså att en forskare med svensk etnisk bakgrund inte kan utföra (invandringsrelaterad) forskning på ett adekvat sätt.
[2] Uppsatsen kan läsas här (pdf) i sin ursprungliga form där inte ett endaste ord har ändrats sedan examinationen. Att disposition och vissa meningar skulle ändrats hade jag räknat med. Men med tanke på händelseutvecklingen och de krav som ställdes för godkännande lät jag saken bero.
[3] Vittnen finns som kan styrka detta, bl a en makedonska som då var arbetskamrat till mig; hennes första, spontana reaktion efter seminariet var att examinatorn var den ”tråkigaste” människa hon stött på.
[4] Examinatorns presentationssida vid Göteborgs universitet.
[5] Samhällsforskaren Pernilla Ouis skrev (Sydsvenskan 051219) att ”de goda” inte ser ”den rasism som frodas bland invandrargrupper sinsemellen och mot svenskar”. Samhällsdebattören Marie Söderqvist Tralau noterade i Skattebetalarnas tidning (Sunt förnuft, nr 1/06) att ”Den största rasismen i Sverige finns mellan olika invandrargrupper och delvis bland invandrare mot svenskar, inte åt andra hållet.”
I Sydsvenskan (061004) konstaterade författaren Fredrik Ekelund att flertalet personrån i Malmö begås av ”kriminella invandrare” som rånar svenskar ”enkom för att de är just ´svennar´.” Vidare misshandlas svenskar för att de anses vara ”blonda ´jävla svennar´.”
Detta stöds i Petra Åkessons sociologiska c-uppsats Vi krigar mot svenskarna, som bl a berör invandrarungdomars syn på svenskar. Åkesson tar inte explicit upp rasism men att sådana tendenser finns framkommer i svaren som hennes intervjuade ungdomar ger, t ex: ”’makt för mig är att svenskarna ska se på mig och lägga sig ner på marken och pussa mina fötter”. Möjligen kan godkännandet av hennes uppsats bero på att hon är adopterad. Hursomhelst har hon tillstått att hennes bakgrund sannolikt bidrog till att få en öppen relation med ungdomarna.
[6] Henrik Johanssons avslöjande artikel om ungdomsfördbundens hyckleri.
30 kommentarer so far
Leave a comment
Ypperligt! Förhoppningsvis sporrades och stärktes du av erfarenheten av att ha blivit kastad år vargarna i Göteborg. Detta inlägg indikerar att så är fallet.
För övrigt tycker jag att DDR-jämförelsen börjar kännas lite tam vid det här laget. Jag tror att Erich Honnecker själv hade fått skrämselhicka om han spenderat en termin eller två vid en svensk universitetsinstitution för samhällsvetenskap eller humaniora. Åsiktsförtrycket där är idag totalt, och förtryckets mekanismer är betydligt försåtligare än de var i Östtyskland.
Kommentar av Odovakar 06.30.10 @ 17:12Mycket välskriven artikel!
Kommentar av Christian Westling 06.30.10 @ 18:13Jag känner igen mig, eftersom jag själv studerat vid Göteborgs Humanistiska fakultet. Även jag har haft uppsatser som fått sämre betyg än vad som varit befogat, mot bakgrund av att de berört ”känsliga” PK-ämnen.
Nu har jag gått vidare och läser på Handels istället. Där är pk-trycket något lättare och man klarar av att hålla nere sitt blodtryck så att man slipper dö i förtid.
Mycket bra! Alhems ”argumentation” verkar ge en bild av hur det gick till där på seminariet.
Kommentar av Daniel 06.30.10 @ 19:32Listan av förbrytelser som de politiskt korrekta har gjort sig skyldiga till mot förnuft, anständighet och lag är idag väldigt omfattande.
Det här var riktigt ruskig läsning faktiskt.
De försöker bryta sig in i naturvetenskap, teknik och medicin också, genom att tvinga folk till att läsa ämnen som ”pedagogik”, (och förmodligen snart även ”genusperspektiv”) för att t.ex. kunna ansöka om ett lektorat.
”Pedagogiken” handlar naturligtvis inte om något konkret som hur man optimerar sin studieteknik resp. hur man får studenterna att lära sig så mycket som möjligt utan den är ”abstrakt” och handlar mest om värdeavgrunder och liknande.
Än så länge är naturvetenskapen relativt förskonad, ja förutom att de mentalt misshandlade studenterna blir mätbart sämre för varje år då.
Kommentar av Gammal lektor 06.30.10 @ 20:05Mycket välskriven artikel, även om det skildrar en skrämmande inskränkt verklighet. Uppsatsen håller dessutom såvitt jag kan se en god akademisk nivå.
Kommentar av Oskorei 06.30.10 @ 21:02Det kanske mest bisarra i den här soppan är att examinatorn sysslar med ”exluderingsprocesser”.
Kommentar av Lennart 06.30.10 @ 21:43The new totalitarians = vänstersvenskarna och mediaetablissemanget. Ett maken till raffinerat förtryckarsystem får man leta efter. Jag vill påstå att den form av åsiktsförtryck vi har i Sverige är den mest fulländade; den syns inte direkt men infekterar samhällskroppen ända in i märgen.
Kommentar av Lakedaemon 06.30.10 @ 23:02En bekants lektor vid GU:s institution för idé- och lärdomshistoria fann det ”olämpligt” att skriva en B-uppsats om Ernst Jünger. Däremot gick det alldeles utmärkt att skriva om exempelvis Max Horkheimer och Theodor Adorno. Själv stod jag inte ut längre än en månad, hur det ens är möjligt för folk att bedriva humanistiska studier vid de svenska universiteten utan att känna hur de kvävs både andligt och intellektuellt är bortom mitt förstånd.
Kommentar av Willibald 06.30.10 @ 23:31Torde det inte vara en god idé att inom t.ex statsvetenskapen, om tillfälle för individen ges, skriva om just detta i en uppsats eller som projektarbete? ”Konformism på högskolan: Bakgrund och funktion”. Att neka eller felbehandla något sådant blir ju skrattretande och kanske även kan få medial uppmärksamhet.
Kommentar av knallert 06.30.10 @ 23:55”Man går inte in på vilka dessa skäl skulle kunna vara.”
Kan det vara att vi lever i en demokratur?
””Det fallet att någon uttrycker sig kritiskt eller nedsättande mot folkgruppen män av svenskt etniskt ursprung torde inte ha varit avsett att träffas av straffstadgandet” (beslut 040419, ärende/dnr 1526-04-30
Oj oj, nej, när det inte gagnar Systemet, då sätts de demokratiska spelreglerna ur spel.
Ang fläsk i korvar och upplevd kränkning från muslimers sida: om man gör en analogi så borde det ju även klassas som hatbrott, att neka en homofil analsex och en avsugning? Du är ute på krogen, går en promenad, eller har en picknick, varpå en bög kommer fram till dig och raggar på dig. Om du säger att ”ledsen, jag är heterosexuell, så du får inte vad du vill ha”, så är det ju samma sak som i korvscenariot?
Jag brukar skämta om att det snart kommer att bli olagligt att neka en homofil sex, men det känns ibland som att vi inte är allt för långt därifrån.
”Dessutom kan hat och ilska, liksom andra känslor, inte mätas utan att man hamnar i godtycke”
Jag har någonstans i bakhuvudet ett minne av att jag för ca ett eller två år sedan läste något (kanske t o m skrivet av dig, Järvenpää?) om att domstolar i typ England skulle börja med någon slags PET- eller MRT-scanning (att läsa av hjärnan, http://sv.wikipedia.org/wiki/Neuroradiologi) i just hatbrotts-sammanhang?
Kommentar av Johan Björnsson 07.01.10 @ 1:42Wilibald: Det låter märkligt, det där med Jünger. Han är ju ändå förhållandevis ickekontroversiell i jämförelse med andra konservativa revolutionär/radikaler.
Jag har själv läst idéhistoria och hittade faktiskt ett en B-uppsats som handlade om Julius Evola. Ur ett könsrelaterat perspektiv, förstås.
Johan Björsson:
För att agera djävulens advokat (och med risk att bli kallad zog-agent) så är det en viss skillnad mellan att sälja varor och idka könsumgänge.
Man får inte i Sverige neka kunder (jmfr. med USA där man utanför restauranger kan se skyltar som ”vi have the right to decline anyone service”) medan man får neka precis vem man vill sexuella inviter.
Även om korvexemplet naturligtvis är absurt så haltar din jämförelse betänkligt.
CW
Jag tror Björnsson överdrev en smula, men du begår ett fatalt misstag när du drar all sexualtitet över en kam, Det är nämligen så att en invit från en bög är så mycket mer än en sexuell invit. Det är HBTQIA-personers rättighet att bemötas med värdighet och respekt där ute i samhället. Att t.ex bli äcklad då en bög raggar på en är ju hets mot folkgrupp, och med tanke på de ”progressiva” ideal som råder där positioner i ”viktiga” spörsmål ska ”flyttas fram” är det Björnsson nämner kanske inte troligt men väl teoretiskt möjligt och intressant att betrakta absurditeten i.
Kommentar av knallert 07.01.10 @ 10:59Den som vill läsa John Järvenpääs bok om politisk korrekthet, kan införskaffa ett exemplar här:
Kommentar av Olof 07.01.10 @ 18:16Eftersom Westling inte har en intellektuell nyanseringsförmåga och föreställningsförmåga nog att kunna läsa mellan raderna, och därmed förstå andemeningen i mitt budskap, så får jag förtydliga: precis på samma vis som CW beskrev, så menade jag helt enkelt att det kan komma att bli olagligt att med ansiktsuttyck osv göra så att den raggande bögen ”upplever” att han är kränkt. Det kan bli olagligt att rynka på näsan, att grimaschera lätt, att slå bort hans hand och ilsket säga ”vad fan håller du på med? Jag är inte bög” osv. Samtidigt kan det även komma att bli olagligt att istället t ex skratta åt att bögen raggar på dig (även det skulle ju upplevas som ”kränkande” från bögens sida). Med andra ord så kan det komma att bli olagligt att inte skina upp som en sol när han raggar på dig, och tafsar på dig osv. Du kanske måste se ut (för att undgå lagföring om ”hatbrott”) som ett barn på julafton när du försiktigt förklarar för bögen att du inte är intresserad (samtidigt som du kanske, för säkerhets skull, för att verkligen vara säker på att slippa anklagelser om homofobi, känner att du även måste bedyra för bögen att han dock är ”jättesnygg och sexig”, men att du ändå dessvärre avstår). Han kanske då fortsätter, för att han tror att det ingår i ”spelet” i den sexuella spänningen han tror sig uppleva mellan dig och honom.
Även om bögen verkligen förstår att du är straight, så kanske han utnyttjar sitt juridiska överläge och fortsätter och hålla på med de fysiska sexuella närmandena (precis som en person i en chefsställning kan göra med en anställd som helt är i händerna på chefens tyckande), ur ett egoistiskt perspektiv (jämför när en företagare idag inte vågar säga neka en arbetssökande person med invandrarbakgrund tillträde till en sök tjänst, av rädsla för att bli dömd för hatbrottet ”diskriminering”, där dessutom bevisbördan för hatbrott, precis som i gamla Sovjets generella rättssystem, ligger på den anklagade). Alla som också på något vis är det minsta insatt i gaykulturen, vet också att i princip alla (ja, jag skojar inte. Jag menar i princip bokstavligt talat: ALLA!) bögar lever med övertygelsen att bokstavligt talat alla heterosexuella killar ”egentligen innerst inne är homosexuella”, och att alla heterosexuella killar ”inte har förstått det själva”, vilket då kan göra så att bögen därför känner inre incitament, ja, kanske t o m en upplevd ”plikt”, att fortsätta ragga och tafsa på dig, försöka kyssa dig osv, för att få dig att komma ut ur den där garderoben som alla bögar lever i tron om att alla heterosexuella killar är instängda i (naturligtivs kommer bögen inte anföra just det sistnämnda i en hatbrotts-rättegång. Exemplet är till för att illustrera de interna psykologiska mekanismerna till varför bögen med stor säkerhet kan komma att fortsätta med de sexuella närmandena, efter att den heterosexuelle personen har avvisat bögen).
Kommentar av Johan Björnsson 07.02.10 @ 2:33Vi ska alltså ha i åtanke homosexuella mäns strikta övertygelse om att alla heterosexuella män egentligen är homosexuella. Detta menar jag ur ett psykologiskt perspektiv egentligen är ett slags inre hopp som undermedvetet hos bögarna rationaliseras till en övertygelse, ty det en bög har mest fobi för över allt annat, är att inte bli bekräftad, och att bli nekad/ratad sexuellt. Genom undermedvetna psykologiska skyddsmekanismer som syftar till att den kognitiva dissonansen (sorg/förtvivlan/ångest/dålig självbild) inte ska bli för kraftig, så omformas hoppet undermedvetet istället till övertygelse. Blir bögen ratad så kan han därför rationalisera i tankar som att ”han vill egentligen ha mig. Han måste bara erkänna sin egentliga homosexualitet. Heteronormativitetens bojor tynger honom fast. Innerst inne vill han ha mig” osv.
När det till slut brister för dig och du slår ett knytnävsslag för att freda dig mot bögen som tafsar dig, så kan i detta framtida rättsscenario, bögen hävda att du faktiskt inte alls verkade ta illa upp av hans sexuella närmanden. Tvärtom så log du och pratade uppmärksammat, tillmötesgående, nyfiket, och annamande, med bögen (dvs du sken upp som en sol därför att du var orolig för att annars bli dömd för hatbrott för att ha uttryckt något slags odefinerat ”hat” mot bögen). Ja, du besvarade t o m fysiskt tillbaka, hans fysiska närmanden. Dvs du tog på hans axel, och tryckte lite ”gosigt” med handflatan, eller la din hand på bögens arm (vilket bögen uppfattade som att du smekte honom på armen), och med världens stimorol-leende förklarade att du inte var intresserad, men sa samtidigt till bögen att han minsann dock var en snygg och sexig hunk. Den stackars bögen trodde ju naturligtvis då att det helt enkelt var så att du inte ville verka lättfotad, varför han fortsatte. Den stackars lilla bögen trodde ju helt enkelt att du förtäckt ville att bögen skulle fortsätta, och att du ville visa att du minsann inte var så pass lättfångad, och att det minsann krävdes lite mer flörtande för att få omkull dig osv.
Kommentar av Johan Björnsson 07.02.10 @ 2:34Med samma paradoxala och okonsekventa 1984-Nyspråk och tänkande, som Systemet använder idag, när t ex svenskar existerar när svenskar anklagas för ”rasism”, men helt plötsligt INTE existerar då dom själva blir utsatta för rasism eller i något annat sammanhang (”vem är egentligen svensk?” osv), så kommer Systemet i detta framtida scenario, att vara lika fullt medvetet blind inför paradoxen att ifall du är överdrivet vänlig i en sådan situation, så kommer bögen i sådant fall med varierande stor sannolikhet INTE att förstå att du inte vill böga (alternativt så kommer bögen kunna hävda det i alla fall), och därmed fortsätta tafsandet, och i det fallet då du istället rakt av avvisar bögen, så kan du istället kunna komma att bli dömd för ”hatbrott” i o m att bögen kände sig kränkt (”han tittade på mig med äckel, avsky, och hat, och sa med hat i rösten till mig, aggressivt, att han minsann inte var någon bög, buh buh. Det var ett sådant hemskt uttryck för homofobi, och jag kände min person hotad. Ja, det var en riktig hotfull stämning” osv).
I slutändan så kan de processer, den styrningen, den propagandan, och de förändringar som vi ser idag långsiktigt förändra vårt samhälle, leda till en blandning av en egalitär, och även sadistisk (den vita, medelålders, heterosexuelle, mannen, ska ju helst lida), samt totalitär och masspsykotisk (á la 1984/Brave New World/Kallocain/Farenheit 451/Moria land/The New Totalitarians) dystopi/kakotopi, där våra barn eller barnbarn kan komma att ha blivit reflexmässigt betingade till att ödmjukt ge den där bögen en avsugning och pillow-bite-sängtultande, och där de få fritänkande individerna istället skickas till arbetsläger för ”hatbrott”.
Kommentar av Johan Björnsson 07.02.10 @ 2:35Kom ihåg att förändringar alltid sker gradvis. Hur tror ni att en 40-årig svensk år 1910 skulle reagera på en ”metrosexuell” kille anno 2010? Eller varför inte de grövsta exemplena av idag; Homosexuella som får adoptera barn. Hur skulle mannen från 1910 reagera? Hur skulle mannen från 1910 reagera på läderbögar som bl a ägnar sig åt koprofili/koprofagi, och som samtidigt blir statligt sponsrade (http://www.nordisk.nu/showthread.php?t=32701&p=380760&highlight=scandinavian#post380760)? Kommunalt och statlig sponsrade (och dito reklamfinansierade) bastuklubbar, där män har gruppsex, eller statligt och kommunalt sponsrade pridefestivaler där nakna män i läder och annat, helt offentligt på gator inne i citykärnor, överallt hej vilt har gruppsex och urinsex (http://www.nordisk.nu/showthread.php?t=37024&page=4)? Statligt sponsrade ”analsex-tekniker-guider” (http://www.nordisk.nu/showthread.php?t=32701&page=1&highlight=scandinavian)?Kommunföreträdare som hälsar ”golden shower-fantaster, dvs kissbögar, välkomna till pridefestivaler (http://www.youtube.com/watch?v=6a82Rrj_clM se 32 sekunder in i klippet)
Frågan att nu ställa är; hur kommer en vanlig svensson av år 2010 se på samhället ifall han blir förflyttad till år 2110, dvs ytterligare samma längd tid framåt i tiden, som exemplet med mannen från 1910?
Förstår du nu, Westling?
För övrigt (som inte har med detta att göra) så undrar jag, och säkert många andra också, fortfarande vad du Westling, menade med…
”Jag håller självklart med i sak, men om mitt land och min kultur är hotad av att den främmande makten och kulturen så måste jag ju freda mig”, i följande debatt http://reaktion.motpol.nu/?p=397
Det är ganska träffande och talande, att du aldrig svarar på några jobbiga eller känsliga frågor, käre Westling. Du vet att det tillhör god debattsed när man går in i en debatt (som du ju konstant gör här på Motpol) att man faktiskt svarar på frågor riktade till ens person?
Kommentar av Johan Björnsson 07.02.10 @ 2:36Glömde tillägga att i första och i andra länken så får ni scrolla ned lite för att hitta mina kommentarer.
Kommentar av Johan Björnsson 07.02.10 @ 2:46Riktigt bra. Gillar verkligen din vetenskapliga stil. Tror du det kommer finnas möjlighet för dig att få uppsatsen godkänd i framtiden? Kanske Göteborgs universitet någongång i framtiden inser sitt misstag? Du förtjänar helt klart upprättelse. Förutom hetslagens avskaffande vore det nog rätt skönt att få en sådan upprättelse.
Kommentar av Hymer 07.02.10 @ 13:00För att motverka, nämn det som ej får nämnas.
Då en ursprungssvensk utsätts för brott så driv på att det är hatbrott
Ja du den typ du beskriver att du mötte vid din examination fanns redan i överflöd under 70-talet på en massa platser inom industrin. På den tiden så var de maoister, stalinister och sovjettrogna, ja även homotoleranta vpkare fanns det. De sistnämnda ansåg att bögarna var de mest förtryckta och därför skulle man satsa på dessa för att få till en förändring i samhället. Sedan som i ett trollslag försvann de alla från min värld och tydligen så dök de upp i din.
Kommentar av AA 07.03.10 @ 16:19Lite komplettering dels till själva artikel, dels till några av kommentarerna.
Redan 1997/98 hade jag fått en c-uppsats – Diskriminering, mångfald och demokrati – godkänd vid samma fakultet. I den hänvisas i förbifarten till en av de Säpo-rapporter som sedermera omnämns i d-uppsatsen och som gör gällande att chansen för svenskarna att gå vidare med hetsanmälan är obefintliga. I c-uppsatsen fick jag även godkänt begreppet ”svenskfientlighet”. Det var alltså naturligt att fördjupa sig.
Rapporten ”Exit Folkhemssverige” är skriven av fyra forskare, bl a professor Jonathan Friedman. En av författarna, Åke Wedin, hade inför den boken gått igenom examinatorns invändningar. Han fann dem vara ohållbara och i boken hänvisas till min d-uppsats.
Odovakar antyder att jag inte lät mig nedslås av underkännandet. Det stämmer, men lite arg blev man vilket kanaliserades till att skriva boken Invandring och demokrati (2002). Våren 2005 underkände Lunds universitet min andra d-uppsats på utomordentligt märkliga grunder, något som flera forskare noterat – jag återkommer till detta ärende men kan redan nu ”avslöja” att det underkännandet sporrade mig att skriva Politisk korrekthet: likriktning, åsiktsförtryck och dikotomisering (vilket också uppsatsen handlar om). Henrik Johansson artikel i sin tur sporrade mig att skriva den nu aktuella artikeln.
Hymer, chansen att Gbg univseritet skulle ändra sig är inte överhängande.
Kommentar av John Järvenpää 07.04.10 @ 16:11Snälla Johan Björnsson kan du inte sluta härja med Christian Westling? Samt behärska dig lite beträffande kommentarernas omfång?
Reaktion: Det är ju fantastiskt bra att du blir sporrad av dessa tilltag från universiteten och jag hoppas att du återkommer till de ”utomordentligt märkliga grunderna” här framledes. Detta godtycke måste beivras på något sätt.
Kommentar av wodinaz 07.04.10 @ 16:54Mobbning i ett samhälle tar sig varierande uttryck, men är alltid sprungna ur en och samma ambition – att följa den för tillfället politiska korrektheten. Välj ett samhälle och en tidsepok, vilken som helst, och det finns alltid ett rättesnöre som inte får ifrågasättas. Förr eller senare havererar dogmatiskt välbevakade lögner. Osanningarna tar liksom kål på sig själva.
Det är snart mycket uppenbart att kejsaren inte har några kläder, och det kommer bara att vara ett fåtal som inte ser det.
Kommentar av Blåöga 07.04.10 @ 17:43Gör gärna allt för att få bort den ovärdiga hetsparagrafen från vår författning, men skippa retoriken med de sexuellt avvikande även om deras lobbyorganisationer lyckats glida in och få en orättfärdig plats som mer skyddsvärda än oss andra mer eller mindre vanliga människor. Bögar och flator, transpersoner m fl, vill till största del inte heller ha några märkliga och särskilt skyddsvärda kulturbärare hängandes i våra gathörn.
Alla måste förstå att hetslagstiftningen är fel och strider mot den grundlagsstadgade mänskliga fri- och rättigheten om allas lika rätt i samhället.
Den som skall jämföra hetslagstiftningen med något litterärt kan med fördel dra paralleller till Orwells Djurfarmen. ”All animals are equal. Some animals are more equal than others.” Läs boken!
Kommentar av Blåöga 07.05.10 @ 6:23[...] [2] Länk till artikeln Göteborgs universitet, likheten inför lagen och alla människors lika värde. [...]
Pingback av Reaktion 07.08.10 @ 16:18[...] [4] John Järvenpääs d-uppsats Personrån och etnicitet samt en artikel om turerna kring den [...]
Pingback av Reaktion 07.26.10 @ 22:09Här är förresten ett något intressant att notera;
http://www.realisten.se/2010/01/27/manlig-prostituerad-anklagas-for-diskriminering/
Kommentar av Johan Björnsson 08.23.10 @ 23:14Kommentera
Automatiska rad- och styckebrytningar, e-postadressen visas aldrig. Tillåten HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>